Gamla bilder

Böj böj sa Alberto från Cirkus Scott

Han har aldrig så fint med mig

Stallet i Tunbyn

Mina o Lazy

Tunbyns snyggaste valacker

Bästa kompisen Arne

Lazys frostiga mule

Lazy Good Jack och Mina Elisabeth

midsommarafton 2011

Lazy Good Jack

Nu börjar det närma sig det onämnbara.

När Mina har kollat sitt kommande schema och ser om hon kan komma hem, är det dags för Lazy att få somna in. Jag har dragit och dragit ut på det för att få mer tid och för att han kanske skulle visa tecken på att han är piggare, friskare eller att han inte har cushing oavsett vad veterinärer säger. Men för varje dag nu så blir han äldre - hans kropp hänger inte med, och det är inte roligt att vara med.

Alltid ett lika svårt beslut, men det är också en del av att vara hästägare. Att vara den som säger att nu är det dags.

När jag skulle gå ut i stallet i dag gruvade jag mig. Öppnade dörren så hörde jag ett stilla gnäggande och möttes av en mjuk mule som puffar och blåser på mig. Kärlek, det är kärlek.

Ett stall utan Lazy vet jag inte om jag vill ha.

Bara bastarden kvar

Ikväll kommer Pia och hämtar lilla Silver. Känns lite konstigt men ska bli skönt. Först den 14:e augusti åker vi och hämtar Chaplin i Järlåsa. Det blir spännande att se hur och om FannyLee ledsnar eller om hon blir mer intresserad. Chaplin stannar hos oss till i början av juni, sedan får han skjuts tillbaka. Carina har haft kvar deras låneponny Sparkle över sommaren och det är tydligen en till familj som ska hämta en ponny den här veckan.

I ena hörnet utav vår sommarhage har vi grävt Lazys grav. Känns lite konstigt att den finns där, men det börjar närma sig nu. Det här är väldgt jobbigt, Jag önskar så att han kunde visa en upphämtning som verkar mera långsiktig. Lazy är nog den mest godhjärtade häst jag träffat,
Det är inte speciellt roligt att vara hästägare just nu.